En kopp nyponte, tända ljus vid fönsteret, Tom Waits – On the Nickel, skicka sms till en gammal kompis, skriva brev till en saknad kompis, fundera över framtiden och äta lite* choklad.

Jag gillar att tro att jag är ensam av val ikväll.

Nu har jag gjort ett beslut. Jag gör det lätt, jag stannar kvar. Jag behåller lägenheten, jag behåller all skit jag samlat ihop efter 4 år i lilla Örnsköldsvik och förbereder mig inför ett 5:e år. Att stanna känns som ett jobbigt val, samtidigt som det känns rätt. Det är en konstig känsla. Jag kan ärligt säga att jag inte stannar kvar för något annat än mitt älskade lag. Jo, jag älskar laget, vilket också er en konstig känsla. Hur kan man egentligen älska att döda sig själv varje dag tillsammans med 20 andra tjejer? Det är en gemensamhet jag aldrig riktigt tycker bli klok på.

Nu hoppas jag att kommande säsong bjuder på positiva erfarenheter med inte allt för många mörka kvällar. Jag sätter inga krav, men det vore trevligt att få känna att jag gjorde det rätta valet.

Jag säger det, elefantbilder passar in varsomhelst.

Varför blir man så lycklig av soligt väder? Varje gång jag går ut och känner solen värma benen genom dom dåligt planerade svarta jeansen och känner att risken för svetta ben ökar går jag ännu och tänker ”fan va jag älskar Övik”. Det ska sägas att kvällen innan ligger jag vaken mitt i natten och tänker att på något sätt måste jag ta mig bort från den här staden.

Ja, solen gör mig så fruktansvärt lycklig att jag blir skeptiskt till allt jag tänker. Tycker jag verkligen det är skönt att GÅ hem från träning istället för att åka med den erbjudna skjutsen? Sen när tyckte jag det var skönt att GÅ istället? Soligt väder vänder alla mina moraler på huvudet. Som tur är har jag tid ikväll till att återställa mig och påminna mig själv om att ”Gå känns bra, fast bil..? Hurra!”. Ja, där har ni mitt slagord när det kommer till saken.

Avslutar snyggt med en sommarbild såklart. Passar nästan bättre än en elefantbild...