Jag har jobbat i två veckor och redan börjat uppskatta lediga dagar mer än allt annat. Tyvärr blev jag tvungen kliva upp vid 8 ändå pga ett cooper-test som skulle göras tillsammans med min kanske-kommande roomie nästa säsong, Farstad. Efter att ha löpt 7,5 varv på löpban cyklade vi (ja, hon är också en cykelmänniska) till hennes omtalade hemort Lade, drack kaffe och njöt av den där lysande saken på himlen känd som solen. Vi som bor i Trondheim är van att ha ungefär 1 vecka med äkta sommarväder på hela sommaren, så när det först är varmt lägger sig alla utomhus och drar till sig så mycket D-vitamin som det går. Det enda man hör är ljudet från en radio som spelar årets sommarhits som man redan är less på och vart än du går luktar det grillmat som får en att dregla.

 

På eftermiddagen försökte jag bli av med min tshirt-bränna aka kommunbränna tillsammans med Vilde och Rönnes. Efter att ha hoppat på studsmattan och förökt oss på lite gymnastik tillsammans med småbarnen tog vi en roadtrip ut till ingenstans.

 

Dagens citat:

 

- Idag lärde jag mig att hästar kan flyga.

 

 

 

12.juni åker jag till Övik för att se 95:orna ta studenten. Jag längtar samtidigt som jag gruvar mig. Alldeles nyss var Övik mitt hem och nu ska jag plötsligt dit på besök... Det blir åtminstone mysigt att få krama alla igen. Saknar många mycket redan.

 

 

På tal om att sakna. 26.juni har vi reunion, vi som tog studenten för två år sedan. Jag kommer ha höga förväntningar men tror till och med att det kommer bli bättre än jag tror. Det går inte en dag då jag inte skulle önska mig tillbaka till den tiden då vi alla bodde några stenkast ifrån varann och jag kunde ta med mig middagstallriken en trappa upp för att äta tillsammans med Appe. Om några veckor får jag äntligen äta middag med henne igen, tillsammans med resten av dom fina mäniskor som ingår i HG93.

 

Jag borde sova nu. Imorgon är det första dag på jobbet. Hejdå sovmorgon, hallå pengar.

 

Det är skönt att somna i Trondheim, trots allt.