Crèm de la Crème
2015-04-05 / 02:01:00 / Allmänt

Var tvungen spela igång lite Tom Waits innan jag började på försök nummer 4. Att blogga utan hans röst i bakgrunden är som att spela match utan nyslipade skridskor. Det går, fast man vet att det kunde varit bättre.

 

Den här veckan har varit den bästa på länge. Solen hittade inte riktigt fram till Linköping, men som så ofta förut så spelade det ingen roll när P, Appe och Sannsis kom på besök. Som vanligt gick allt i 120, något som kan vara svårt för en norsk som är van vid krokiga 80-vägar som slingrar sig längs alla fjäll. Men jag hade inte förväntat mig något annat. Det har aldrig varit lugnt och städat tillsammans med dessa kvinnor.

 

Vi hann med både sorg och glädje, promenader och skavsår, cupcakes och kycklingsallad. Nu har alla åkt hem till sig igen och jag har slängt alla sopor, diskat varje tallrik och dammsugit varje hörn. Det är först när jag plötsligt sitter här ensam igen att jag inser hur mycket jag saknar mina vänners närvaro i min vardag. Alla fundersamma påhitt, politiskt okorrekta citat och genuina skratt. Trots att våra liv inte är helt perfekta och trots många jobbiga samtalsämnen och tårar går det inte att undvika glädjen över vår spontana reunion.

Hur kan jag må så bra när jag får krama dom så sällan? Kanske för att jag inte har något annat val… Kanske för att jag är kär.

 

 
Jag borde nog stänga av musiken nu innan det blir ett stort j*vla känslokaos här. Glad påsk!

0 Kommentarer



« NAMN Kom ihåg mig?

« E-POST

« URL

Kommentera inlägget här: