Just nu bor jag i en stad som är så liten att man inte ens har alternativet att kolla bio i 3D, men det är ingenting man saknar när man promenera på den kalla snön genom de mysiga gatorna och kan glömma alla bekymmer. Jag kommer visst sakna uppförsbackarna vart än man ska, skitlukten från fabriken och allt det dåliga och bra med Modos herrar.  Jag kommer sakna att kunna gå till mina vänner för att spela supermario, dricka kaffe eller bara sitta tyst och kolla på TV. En stor del av mig vill inte lämna livet här uppe. För över 3,5 år sedan kunde jag varken skriva eller prata svenska. Inte att jag kan det nu heller, men nu har jag åtminstone lärt mig att man inte skriver värklegen (= verkligen).

Världen är så stor och ännu har jag valt att spendera 4 av 20 år i Örnsköldsvik. För dig som inte gillar matte är det 1/5 av mitt liv och 57 % av min tid som tonåring. Jag har hunnit fota tusentals med kort, men ännu är jag rädd för att jag borde tagit med mig kameran oftare.