Tradition är tradition, lika som livrätt är livrätt. Därför spelar Ida swampsoccer i år igen, även fast det är en konstig sport jag inte kan reglerna på. Därför äter jag fiskbullar kl 22.00 på kvällen.

 

 

Det har gått några veckor i Norgelandet nu. Inte många, men jag tycker ändå en sådär traditionell update borde få en plats på min blogg. Jag är och förblir en trend-bloggerska, även fast jag inte har gjort ett enda hedersinlägg åt min hedrade kompis. Ja, vem vill inte hedra hon som spelar swampsoccer varje år, dricker rött vin och röker cigaretter på ett snyggt sätt samtidig som hon skrattar högt och ärligt åt sjuka saker som blir berättat över en kopp te. Det är inte för utan grund att jag aldrig hedrat denna kvinnan, det tar helt änkelt för mycket plats på min blogg att skriva om någon så unik. Hon förtjänar det, men jag vet inte om alla andra förtjänar att bli känd med henne.

 

Men var inte ledsen. Jag kan berätta om någonting annat. Låt mig tänka... Kan inte komma på något vettigt, annat än att jag idag hittade fiskbullar i skåpet och bestämde direkt att fiskbullar skulle ätas vid middagsbordet. Tyvärr var morötterna gamla, potatisen möglad och självaste fiskbullarna som är i hermetikförpackning var bruna, dvs gamla. Jag har hört att hermetik kan hålla sig i många år, så hur gamla dom nu var vill jag verkligen inte veta. Det slutade såklart med fiskbullar på bordet ändå, inte dom möglade, men dom nya vi åkte och köpte på affären. Fiskbullar är ett måste förstås. Presic som att hålla sig vaken på en fredagsnatt bara för att visa världen att man inte jobbar i morgon.

 

Det kommer fortsätta med en del långa nätter framöver faktiskt, åker till Wien på söndag och blir borta en vecka.

 

Just ja, update: Jag har det bra, jag saknar att prata svenska varje dag, det regnar och jag älskar Trondheim.