På dagar som detta känner jag av hur jobbigt det är att ha all trygghet så långt bort. Det är inte så nära till Schweiz som jag skulle önska. Det är en bilresa på ungefär 2364km för långt bort och jag har inte ens körkortet ännu. Dessutom har jag inga bensinpengar då min sparfond går till köp av frimärken för att kunna låtsas vara lite närmre varann än vad man egentligen är. Kan vi inte åka till Spanien, sola på stranden och bli bruna och snygga?

Att sakna någon är en förvirrande grej. Allt känns så bra men så dåligt på en och samma gång. Ibland glömmer man nästan bort hur bra man har det, men som tur finns snapchat. Även om min iPhone-skärm är krossad kan jag fortfarande se ett uppmuntrande ansikte när som helst i 10 sekunder.

Jag vill springa mot dig i slow motion samtidigt som glädjestårarna rinner överallt och förstör den redan förstörda sminkningen som blev gjord med en ostabil och klumpig hand. Sen ska vi dricka öl och prata skit och kärlek.