Nu är det dags att spela hockey på riktigt igen. Nervositeten är på plats tillsammans med spänningen och förväntningarna. Det börjar som vi avslutade i fjol, med ett dubbelmöte mot Brynäs på hemmaplan. Brynäs är inte samma lag i år, men Brynäs förblir fortfarande Brynäs. Även fast dom saknar en del nyckelspelare har dom fortfarande kvar många andra som ser till att aggressionen kommer vara på plats under speltiden.

Jag läste en tweet som sa att Modo är guld-favoriter i år. Oavsett om det stämmer eller inte så tror jag att vi för första gång i historien är redo för att vara just det. Efter besvikelsen i fjol på jakt efter guldmedaljen känns det som att hela laget har sänkt axlarna. Ett stort problem i slutet på fjolårets säsong var att vi blev rädda för att förlora vilket i slutändan självklart ledde till förlust.

 

Jag tror som sagt att vi i år är redo för att förlora, vilket låter konstigt men det är en viktig del för att kunna lyckas. På målvaktsträning idag tillsammans med Valle och den fruktade Masken sa han just det jag försöker komma ihåg varje gång jag spelar under press; Om du vill lyckas som hockeyspelare ska du inte vara rädd för att misslyckas. Sen fick jag ett kort predikande om att våga skjuta högt och på sidan på öppen kasse och lite skäll för att vara för seg. Dom som känner till Masken vet hur hårda hans ord kan vara, men det tar alltid hårdast när man vet att det som sägs är sant.

Charlotte Wittich vet hur dålig koll jag har på damhockey och hockey generellt, därför tänker jag inte utse vilka jag tror kommer vara topplagen i Riksserien den här säsongen. Istället avslutarar jag med att säga att vi i Modo Dam är ett gäng unga, snygga och tävlingsinriktade brudar som är beredd på att kämpa om årets guldmedalj oavsett hur mycket skit vi måste genom för att komma dit.

 

Jag hade en stor motivationsbrist över sommarlovet men helvetet vad jag längtar till lördag.