2 uker uten internett, og når jeg først får sjangsen til å blogge er jeg helt tom for fantasi. Kult. Kan hvertfall fortelle at jeg sliter med noen slags allergi mot noe, så for øyeblikket er jeg den irriterende personen som snufser konstant og nyser med jevne mellomrom. Det er først nå jeg forstår hvordan min tvilling har det hver vår/sommer.

I kveld skal jeg og mine idiser på kino. Håper jeg kan holde snufsingen på et minimum under den tiden...

I 17 dager har det krydd av bilder, filmer og statuser om russefeiringen hjemme i Trondheim. Om 5 dager er det endelig min tur til å spamme facebook med bilder fra Rhodos.

På söndag är jag förhoppningsvis färdig inflyttad i min nya lägenhet. I den anledningen kommer min mam och pap upp för att hjälpas åt lite. Jag har längtat efter att bo själv länge nu, men ännu känner jag en liten sorg i att lämna Valla. Det är ett eget lite samhället och det finnes nu 3 års minnen från det här stället.

Men jag tror det blir bra med en lite nytt och annorlunda. 3 år är tillräckligt, nu måste jag vidare i livet. Ja, därför att 1,4 km är faktiskt en stor förändring.