Jag målar på randen till inflammation i armen. Samtidigt står jag och tänker på allt. Roar och oroar mig över allt.

 

Det är alltid lika spännande inför en kommande säsong i Riksserien och precis lika ledsamt. Man får in nya spelare i truppen medan man förlorar sina vänner till fördel för andra lag. Har man otur är det inte bara en vanlig lagkompis, men någon som blivit till en värdefull vän efter bara en säsong.            

Tydligen har jag inte bara otur men även extremt dålig karma eller något. Bland alla 10 lag i riksserien kommer Brallz spela för det laget som ligger längst bort från Linköping.                    

Detta är ingen vanlig vän som jag fått säga hejdå till. Innan jag lärde känna henne som jag gör idag tyckte jag att hon innehöll alldeles för mycket energi. Det var alltid ett jävla rabalder kring kvinnan, något som kan bli svårt för sånna som jag. Tur som jag hade var det omöjligt att säga nej till den långa tjejen när hon bjöd på en kopp kaffe i världens minsta lägenhet. En kopp kaffe som blev till ett glas öl som blev till kvällsfika som blev till en övernattningsrutin. Redan efter första veckan i den nya staden kändes det helt naturligt att bjuda sig själv på besök när som helst, vilket jag gjorde. Det kändes plötsligt alldeles för tyst utan denna energiklump vid min sida.

 

Innan jag flyttade hade jag aldrig gissat att Brallz skulle vara huvudfaktoren till att mitt första år i Linköping blev så bra som det blev. Det var skönt att ha en polare som var lika virrig som jag men som ändå kunde skratta åt det trots att man var uppgiven över varann ibland. Båda av och på isen. Om det fanns ett världsrekord i antal krock per säsong skulle detta varit en given punkt på hennes CV. En annan punkt som jag rekomenderar henne att skriva upp är hängiven wingwoman. Vart vore jag idag om du låtit bli att bokstavligen pusha mig åt rätt håll?

                                     

Ärligt, jag kommer sakna hennes arga utbrott mot livet lika mycket som hennes tårefyllda glädjesskratt. Det blir konstigt att spela mot varandra, men känner jag oss rätt kommer vi krocka in i varann på isen som om det vore en helt vanlig träning i Stångebro. Båda kommer antagligen bli förbannade. Sen hoppas jag på en sådan Brallz-kram man fått ibland då hon kramar en så hårt att man knappt kan andas.

 

Ta väl hand om dig själv där uppe i norra norrland och använd tjockstrumper, dina fötter tåler ju knappt söderkylan...

 

/Kattklippet