Jag har alltid försökt undvika säga att jag hatar något eller någon, jag vill att mitt hat ska ha betydning när jag först säger så. Tyvärr har min ångest för att hata resulterad i en överbelastning på min bedömning av "det bästa som finns".

 

Det bästa som finns är att dricka mjölk till bullar. Det bästa som finns är att cykla i nedförsbacke. Det bästa som finns är att kolla film med någon som alltid skrattar högt och ärligt åt de roliga sakerna. Det bästa som finns är att vara jättetrött precis när borde sova. Det bästa som finns är att få retweets på twitter.

 

 

Det finns ingen ända, det bara fortsätter och fortsätter. Jag vet att något måste förändras, så däför har jag bestämt att mitt hat måste expanderas för att likställa mitt älskande, men jag vet inte vart jag ska börja.

 

 

Jag skulle vilja säga att jag hatar att hitta iskall cola i kylskåpet men sedan upptäcka att det inte finns kolsyra kvar, men jag kan inte ljuga, jag dricker alltid upp den colan som finns oavsett. Jag vill hata mitt skratt, men herregud vad roligt det är att skratta. Jag vill hata att ha ont i handen från att hålla min iPhone hela dagen, men jag vill inte lägga bort min telefon för någonting annat än pengar. Jag vill hata att allt handlar om pengar, men pengar har alltid gjort mig lycklig. Jag vill hata alla myggbett jag får, men det finns inte en bättre känsla än att klia när det kliar. Ärligt talad, det är ju det bästa som finns.

 

 

 

Det enda jag kan säga att jag verkligen hatar måste vara fotografin som totalmisslyckas.