Att inte hitta någonting man vill äta, även om det finns glass och pizza. När det enda jag vill ha är chips.


Att inte kunna göra precis som man vill. Kliva upp för tidigt för sedan att somna innan midnatt och missa all den där tankefilosofin man annars aldrig uppnår.


Att hälsa på bekanta utan att få svar och stå kvar och undra om det var medvetet eller bara ett dåligt minne som inte ville komma ihåg. Det kanske var mitt mörka hår.


Att sakna någon och sen också vara tvungen vänja sig vid saknaden. Någon man bara vill kramas med 24/7 och känna att allt ordnar sig.