Jag åkte nyss 8,5 timmar med tåg för att hinna vara dryga 40 timmar i Övik. Sedan tågar jag i 8,5 timmar hem igen.
Nu åker jag inte utan anledning, anledningen är rätt stor faktiskt. Vem trodde att Valle och Slipsen kom till att gifta sig? Okej, det var det väl rätt många som trodde, inkluderad mig själv.


Senaste gången jag var i bröllop var så länge sedan att jag inte kommer ihåg hur gammal jag var, men jag kommer ihåg att jag från och med då älskade bröllop! Att sitta i kyrkan och lyssna på kristendomsord som egentligen stör mig så fruktansvärt mycket blir plötsligt så vackert, bara för att två stycken människor står där framme och säger att dom ska leva livet ut tillsammans. Det är så kliché som man får det, men jag älskar bröllop.


Jag har fått med mig kameran såklart, tänker fota så det brinner i pekfingret. Folk älskar att dela sin frukt-frukost, -lunch, -middag och -kvällsfika, vilket jag är så tacksam över att jag ska ge tillbaka med en mängd bröllopsbilder. Om det inte är lika bra som fruktbilder så är det ändå tanken som räknas, eller hur?


Kärlek i luften. Åh. Mys.