När jag sitter och skriver om Marit Björgen får jag hemlängtan direkt. Därför lägger jag undan mitt engelskatal för en sekund och njuter mitt påbörjade winter wonderland i min lilla lägenhet. Det är långt i från färdigt, ska bland annat göra ett pepparkakshus som ska stå och fresta mig för varje sockersug jag får, men när det är klart ska jag såklart visa er.

 

Provsmak

Man ska vara lite deppig ibland. Jag väljer att vara det idag så jag är klar med det innan dom viktiga matcherna till helgen. (Alla matcher är viktiga...)

 

 

Det är så mycket att oroa sig över som tonåring. För min del är det 4 saker som just nu känns riktigt tungt att tänka på. OS-kval i februari, SM i mars, VM i april och den största frågan; vart ska jag ta vägen sen?

Våran mental coach i landslaget har sagt att man inte ska fokusera på dom situationerna man inte kan kontolera, men det är lätt att säga för henne som inte behöver spela OS-kval i februari.

Jag vet, det er verkligen synd om mig.

Jag har börjat läsa Fifty Shades of Grey. Var helt änkelt tvungen läsa den när alla andra gör det. So far, so good. Tycker det är lite för likt twilight-konceptet, men twilight är bra och därför antar jag att den här boken också kommer göra ett positivt intryck.
Och när jag ännu pratar om twilight... Jag såg den sista twilightfilmen förra fredag och den får 3 av 5 toasters.

Annars då? Det händer inte mycket i livet. Vi är inne i november, aka depp-perioden. Det är mörkt och livet känns lite extra jobbigt när ting inte går lika bra som man önskar. Efter 3 år är jag gott förberedd, men det känns i kroppen ändå.

Ett ljus i mitt liv måste vara dom konstiga Sms:en jag får från Modos återvända spelare Lisa Edman. Hon äger även en Wii och vi brukar spela Mario. Ja, Mario.

Ett annat ljus i mörkret är Cajs hemkomst, som jag har väntat. Äntligen ska vi göra lussebullar och pepparkakshus! Jag är inställd på att det kommer bli en riktig mysig decembermånad.

 

Nå drar jeg til Gjövik straks. Det eneste som er igjen er å blogge, viktig viktig. I löpet av mine få dager i Trondheims skjönnhet har jeg fått...
... Ett bilde av 3 fine folk

Det börjar bli ett tag sedan jag träffade Linnea på bussen mot Örnsköldsvik, men jag minns henne fortfarande väldigt väl. Vi fick åka ersättningsbuss hela vägen från Trondheim till Sundsvall pga en snöstorm. Under hela resan fick jag lyssna på Linneas berättelse om hela hennes liv, och när jag säger hela så menar jag HELA. När vi kom till Sundsvall hade jag missat bussen för länge sen, men efter att ha ätit på McDonalds med en denna främmande tjejen fick jag erbjudandet att åka med Linnea och hennes pappa till Övik. Det måste sägas att jag då fortfarande inte visste vad hon hette, det tog jag reda på senare då jag pratade med Carro, Linneas gamla klasskompis och min nuvarande lagkompis.

 

Linnea är den mest minnesvärdiga, men inte den första främlingen jag har träffat på resefot mellan Trondheim och Övik. En gång fick jag sitta längst fram i bussen och lyssna på busschaufförens kunskaper om villdjur i Sverige. Han var fruktansvärt förvånad över att en kille aldrig hade sett en räv och detta repeterade han så många gånger att jag inte minns mycket mera från vår konversation.

 

På väg ner mot Sundsvall fick jag sitta bredvid en jättetrevlig kvinna som lät mig sitta längst in då hon skulle av innan mig. Det visade sig att hon skulle kliva av i Timrå.

 

I dag fick jag sitta tillsammans med världens sötaste hund och dennes ägare. Tjejen kan inte ha varit mer än 16 år. Hon var väldigt pratglad och jag fick höra om hennes familj där hennes föräldrar skiljde sig för inte länge sen och att hon och hennes bror inte pratar med varandra. Jag fick också berätta om min topp 10 hundras-lista, vilket jag inte har berättat för någon annan än pappa. I skillnad till pappa så tyckte tjejen att det var intressant att höra!

 

Om jag bortser från alla förseningar, ersättningsbussar och hungersnöden som uppstår någonstans mellan Åre och Storlien, så är det ännu helt ok att resa. Nu är jag trött, efter en resa som för första gången gick helt utan problem!! Jag tänker därför fira med att inte läsa över och kolla megaskrivfel som utan tvekan finns här någonstans. GOD NATT!